Hej
Jag heter Kaiza och kommer från Svanstein. jag flyttade in i huset i Längträsk och Björn och Camilla och alla deras andra djur den 7 juli 2016. Omtumlande var det men vi ska säkert komma överens.
Min första höst blev en hel del undersökande av skogarna och trots att husse tyckte att jag var för ung så skällde jag på älg några gånger.
I mars 2017 var jag och husse på utställning i Överkalix och fick i alla fall ett "G" som tydligen innebär att jag får starta på jaktprov till hösten... Just nu är det mest skidåkning med husse.
Sista helgen i juli åkte vi ner till Junsele och jag fick prova på att träffa björnar. En ny och lite tveksam upplevelse men jag skällde ett tag så husse var rätt nöjd även om jag inte blev "godkänd". Det finns en video som matte filmade på videofilm-sidan.
Hösten 2017 blev ändå ganska händelserik med en del jagande och skällande på älg. Inte länge nog för husse att skjuta någon, men ändå... I december for vi ner till södra Sverige för att prova på vildsvin. Det blev mycket springande men inget skällande. Några vildsvin, rådjur och nån älg fick jag fart på i alla fall.
I januari 2018 var vi hos veterinären och kollade höfterna. Dom sa att det var C på båda vilket gör att jag knappast lär få några valpar i alla fall... Husse är lite kluven till det men matte verkar rätt nöjd...
I slutet av mars 2018 blev det en ny tur till veterinären för en kastrering så nu kan jag jaga hela höstarna utan att behöva sitta hemma för att jag löper
Hösten 2018 blev rätt OK. Jag jagade både på egen hand och tillsammans med Semlan. En del älgar fick jag skälla och husses kollega Roger fick till slut fälla en älg som jag fick fram uppe i Spiken i norra Boden.
Livet förändrades rätt ordentligt i början på 2019 då både Tintin och Semlan försvann och jag blev ensam jakthund kvar. Kanske dags att mogna och bli vuxen nu?
Hösten och jakten 2019 började lite så där, hade rätt mycket kvar att lära. Men det tog sig en bit in i hösten och ett antal älgar fick jag skälla och några föll också. I slutet på året efter att jakten var över hittade jag också en sömning björn som jag skällde på i en och en halv timme vilket husse uppskattade (när vi väl var ute ur skogen). Under hösten fylldes också familjen på med två hundar till, vilket jag inte direkt ansåg som nödvändigt...
Säsongen 2020 inleddes lite lojt och några riktiga stordåd på levande älgar gjordes väl inte under hösten. Däremot insåg jag att när man väl fått lukt på lite blod så låg det en älg i slutänden av spåret. Några älgar spårades upp i Väserbottens fjällvärld och några på hemmamarkerna. Jag tror att jag har hittat mitt kall...eftersök!
2022 och snart är en jaktsäsong till bakom mig. Det kanske inte går så fort men jag tycker ändå att jag är riktigt duktig! Till och med så att husse håller med i bland! Några gånger blev det skällande på älg in i mörkret och ett tillfälle höll jag på med en björn i en timme... Jag kanske inte är snabb, men jag är nogsam!